As I was reading a subhAshita toady, I was stuck by the resemblance between that verse and a vacana of Akka Mahadevi, a Kannada poet-saint from 12th century.
Here is the subhAshita I am referring to:
छिन्नोपि चंदनतरुः न जहाति गंधं
वृद्धोपि वापणपतिः न जहाति लाभं ।
यंत्रार्पितो मधुरतां न जहाति चेक्षुः
क्षीणोपि न त्यजति शीलगुणान् कुलीनः ॥
ಛಿನ್ನೋಪಿ ಚಂದನತರುಃ ನ ಜಹಾತಿ ಗಂಧಂ
ವೃದ್ಧೋಪಿ ವಾಪಣಪತಿಃ ನ ಜಹಾತಿ ಲಾಭಂ |
ಯಂತ್ರಾರ್ಪಿತೋ ಮಧುರತಾಂ ನ ಜಹಾತಿ ಚೇಕ್ಷುಃ
ಕ್ಷೀಣೋಪಿ ನ ತ್ಯಜತಿ ಶೀಲಗುಣಾನ್ ಕುಲೀನಃ ||
The Subhashita tells that how noble men (or women) do not drift away from their good nature even when they are facing bad times. I just could not stop using two lines from AkkamahAdEvi’s vachana “chandanava kaDidu koredu tEdoDe” (ಚಂದನವ ಕಡಿದು ಕೊರೆದು ತೇದೊಡೆ) to bring this subhAshita into KannaDa, for they make such a perfect match!
ಚಂದನವ ಕಡಿದು ಕೊರೆದು ತೇದೊಡೆ
ನೊಂದೆನೆಂದು ಕಂಪ ಬಿಟ್ಟಿತ್ತೇ?
ಕುಂದಿದಾ ದೇಹದ ಮುದಿವ್ಯಾಪಾರಿಯೂ
ಹಿಂದಾಗಬಿಟ್ಟಾನೆ ಗಳಿಕೆಯನ್ನು?
ಸಂದು ಸಂದು ಕಡಿದ ಕಬ್ಬನು
ತಂದು ಗಾಣದಲಿಕ್ಕಿ ಅರೆದೊಡೆ
ನೊಂದೆನೆಂದದು ತಾ ಸವಿಯ ಬಿಟ್ಟೀತೇ?
ನೊಂದರೂ ಕುಂದಿದರೂ ಶೀಲಗುಣಗಳನು
ಒಂದೇ ಮನದಿ ಕಾಯುವರು ಅಗ್ಗಳರು!
(ಮಹಾದೇವಿಯಕ್ಕನ ಎರಡು ಸಾಲುಗಳನ್ನು ಸಾಲ ತೆಗೆದುಕೊಂಡಿರುವೆ – ಅಂತ ಸೊಗಸಾದ ಸಾಲುಗಳನ್ನು ಬಿಡಲು ಮನಸಾಗಲಿಲ್ಲ – ಆ ವಚನ ಚಂದನವ ಕಡಿದು ಕೊರೆದು ತೇದೊಡೆ ಎಂದೇ ಆರಂಭವಾಗುತ್ತೆ 🙂 )
-ನೀಲಾಂಜನ
1 comment
Comments feed for this article
ಫೆಬ್ರವರಿ 1, 2015 at 12:46 ಫೂರ್ವಾಹ್ನ
Santhosh naik
ನಿಮ್ಮ ‘ಬರಹ’ವೆಂಬ ಪರಿವತ೯ನಾ ಬ್ರಹ್ಮಾಸ್ತ ವನ್ನು ನಮ್ಮ ಮೇಲೂ ಪ್ರಯೋಗಿಸುವಿರಾ?
Santhosh.nalkur@gmail.com
LikeLike